ARTIST
HERTHA HILLFON
Art at the Plaza
Konstnären - Hertha Hillfon
Hertha Maria Lillemor Hillfon, född Forsberg 1921 i Ångermanland, var en av Sveriges främsta keramiker och skulptörer under 1900-talet. Som fjärde barnet i en syskonskara på fjorton flyttade hon 1933 till Stockholm. Hon började sin konstnärliga bana vid Edvin Ollers målarskola och därefter Edward Berggrens, innan hon studerade vid Konstfack 1953–1957.
Konstnärlig stil
Hillfon var pionjär inom friformsskulptur i keramik i Sverige och bröt med de traditionella, bruksinriktade formerna. Hennes debut på utställningen Form i centrum 1958 och den första separatutställningen på Galleri Artek 1959 möttes av stor uppskattning för hennes expressiva och ofta djärva keramiska verk.
Hon arbetade i en imponerande skala och använde upp till två ton lera per år. Motiven varierade från abstrakta och monumentala skulpturer till mindre vardagsföremål – bröd, kläder, hushållsredskap – alltid med en tydlig skulptural känsla.
Kända verk
- Hillfon fick brett erkännande både genom gallerier och offentliga utsmyckningar, bland annat:
- En stor väggrelief (22 segment) till Operaterassen i Stockholm (1970), där hennes karakteristiska sensuella läppmotiv blev ett signum.
- Många offentliga konstverk runt om i Sverige, bland annat keramik- och bronsverk på Hotel Elite Park Avenue i Göteborg, Vindens dotter i Berwaldhallen, Musa vid Sölvesborgs bibliotek, utsmyckningar i Örebro konserthus och Danderyds sjukhus tunnelbanestation.
- Flera bronsskulpturer av Astrid Lindgren, placerade utanför Junibacken, Filmstaden och Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Arv & erkännanden
Under sin karriär tilldelades Hillfon flera utmärkelser, bland annat Lunningpriset (1962), inval i Kungliga Akademien för de fria konsterna (1971), professors titel (1993) och statlig inkomstgaranti för konstnärer (1995).
Hennes verk har ställts ut internationellt i bland annat New York, Montreal, Osaka och Milano, och hennes konstnärskap fortsätter att uppmärksammas och hyllas efter hennes bortgång.
Hertha Hillfon är ihågkommen som en modig förnyare som förde samman det intima och det monumentala – och som förvandlade leran till ett kraftfullt uttrycksmedel.